Glädje med Bruce

Känslan av ren äkta glädje. När kände du den senast?

Jag gjorde det i lördags. Staden var San Sebastian och stadion hette Anoeta. Efter borttappade pass, ett försök att lämna tillbaka fel hyrbil och några vilsepromenader var vi äntligen där.

De säger att det ösregnade, men det är inget jag kommer ihåg. Istället minns jag min bästa väns blick när hon förstår att det är introt på hennes favoritlåt som hon hör. Den äkta, oförställda glädjen i hennes ögon får mina att tåras av annat än regnet. Och mer av de kommer när Bruce på spanska säger:

“Esta cancion es para todos que luchar.” (Den här låten är till alla här som kämpar.)

Och så spelar han den fina “Jack of all Trades”. Och det är som att de 45 000 på arenan får hopp om sitt lands framtid. Mitt i värsta krisen.

Vi tror ett tag att han för en gångs skull inte kommer att spela vår Badlands. Men så kommer den, precis mot slutet, och Petter springer runt i en stor cirkel och är ett flygplan av exploderande glädje.

I lördags kände jag känslan av ren och äkta glädje. Om och om igen. Tack.

20120604-134450.jpg

Bilbao och San Sebastian

Hemma från London och pluggar inför Petters baskienderby (Ahtlétic Bilbao – Real Sociedad). Jag läser spanska tidningar igen och förundras över att så mycket sitter kvar i språkdelen i huvudet. Plockar fram..

Matchen går i Bilbao så jag sitter och drömmer om både den staden och baskiska grannen San Sebastian. Väldigt mysiga städer bägge två.

San Sebastian är en stad som känns gammal fast fräsch och det är få som är tycker jag.