Tag Archives: livet

Mycket jobb och lek

Posted on by
1

Åhh, det är så fint att ni är så många som är inne trots att vi är sega på att uppdatera just nu.

Anledningen för mig är att jag jobbar här i veckorna och mest vill leka på helgerna. Petter leker i veckorna och jobbar på helgerna. Närmst nu kan du se honom i Canal+ på måndag när han gör Malmö FF-Gais.

Förra helgen jobbade vi dock ingenting utan tog en minisemester och åkte till Högbo Bruk och fick två underbara dagar med lek, god mat och minigolf. Här kommer lite bilder därifrån.

Vi hörs snarare igen. Vi har massa fina glutenfria, laktosfria och sockerfria recept på lager åt er!

 

Ett riktigt smultronställe

Posted on by
1

I dag är det sista dagen för Mio på hans första förskola, Smultronstället. På måndag börjar han på den förskola som vi valde från början men då inte fick plats på.

I media i Gävle beskrivs Smultronställets förskola som “slussen”. Alltså ett ställe där barnen slussas igenom, stannar några månader för att senare flytta till sin “riktiga” förskola. Många är de besvikna föräldrar som i tidningen klagar på att de fått plats där och inte två kilometer närmare sitt hem.

Och det stör mig. För även om vi nu själva till viss del bekräftar benämningen “slussen” med vår flytt så är förskolan Smultronstället, och framförallt Mios avdelning Hallon, en helt fantastisk plats för ett barn att ta sina första små steg utanför mammas och pappas trygga famn. Pedagogerna är helt makalösa på att ta in, känna av och lära känna barnen och skapar med pyttesmå medel en trygghet där alla de små personligheterna får vara sig själva. Alltid är närvarande, skrattar, sjunger och pratar och det känns som om de hinner ge sju barn lika mycket av sig själv som jag hinner med ett.

De har ett tufft jobb, med barn som kommer och går, lokaler som är minst sagt svårjobbade och föräldrar som mest längtar bort. Och de gör det med den största äran och alltid, alltid ett leende på läpparna.

Finaste smultronstället. Tack så mycket.

Kaffa, Pita, Whata?

Posted on by
1

När du börjar intressera dig för Ayurveda och hur du kan leva utifrån de tankarna så är det första och viktigaste att ta reda på vilket element du domineras av. Och det kan vara nog så svårt. Både i Janeshs bok och på mer suspekta ställen på nätet kan du göra tester som ska visa dig om du är dominerad av Pita, Vata eller Kaffa. Men jag har pratat med många som antingen tycker att testen är för svåra eller att resultaten inte riktigt känns rätt. Och det kan såklart kännas frustrerande att inte kunna komma igång bara för att man inte är säker på det grundläggande.

Jag tänker så här:

Det viktigaste är att komma ihåg att det handlar om vilket element som dominerade i dig när du föddes. Det är kärnan i dig som är antingen eld, vind eller vatten. Så om du är trettio och känner dig förvirrad över om du är vata eller pita så kan det vara för att du i grunden är vata men hela livet fått höra att du är för distraherad, oeffektiv och odisiplinerad (vata-egenskaper) och därför försökt kväva det och istället bli mer effektiv och snabb (pita-egenskaper). Och sen när du sätter dig för att göra testet så blir det förvirrande eftersom du har kvävt alla de egenskaper som egentligen är kärnan för just ditt element.

Då gäller det att försöka att gå in i sig själv och hitta det som är du från början. Skala bort allt det som du lagt på dig genom livet och tänk dig in i vilka egenskaper som verkligen definerar just dig. Även om du har lärt dig att värdera dem som dåliga.

Sen när du accepterat att du är till exempel ganska oorganiserad och distraherad ibland så kan du också se dina andra egenskaper som kommer av ditt dominerande element. Vata-dominanta är till exempel ofta otroligt kreativa och flexibla i tanken. Sen kan du (till exempel med en Ayurvedabok) lära dig vad som är vata-sänkande mat, så att du kan balansera ditt element och bli lite mer organiserad.

Det viktigaste då: Kämpa aldrig emot ditt element. Ingen av dem är bättre än någon annan. Men det är väldigt skönt att lära sig balansera sin egen kropp och sitt eget sinne.

Sova sig till livet

Posted on by
Reply

“Food is your medicin, sleep is your therapy”, Janesh Vaidya

Ni vet människor som säger: “Sova kan man göra i graven”?

Jag tycker precis tvärtemot dem. Jag älskar att sova. Det allra bästa är när jag har varit uppe tidigt på morgonen, haft en intensiv dag och sedan börjar känna mig riktigt sömning vid nio på kvällen. Att då göra yoga en stund och sedan veta att det enda jag har kvar att göra på dagen är att gå och lägga mig.

Det är till viss del av den anledningen som vi inte har teve hemma. För ljudet och ljuset från teven har en tendens att förstöra dina sömninga impulser. Med teven på blir det svårare att känna signalerna från kroppen som berättar för dig när det är dags att gå och lägga sig.

Jag accepterade länge att jag ofta var lite trött på dagarna. Speciellt förstås under den perioden som jag klev upp klockan tre fem dagar i veckan. Men nu, mycket tack vare ett mycket sömnlöst spädbarnsår, kan jag verkligen uppskatta känslan av vakenhet som sömn mellan tio och sju ger.

I sin bok Ayruveda för ditt sinne, beskriver Janesh Vaidya hur du genom att känna till din dominerande kroppstyp kan planera din sömn som passar just dig.

Om du till exempel domineras av Vata så har du ofta en orolig och lättstörd sömn och det ska du vara medveten om och försöka anpassa dig efter. Ett knep kan vara att bestämma en tid på kvällen när du alltid går och lägger dig även om du inte är sömning just då.

Det som passar mig allra bäst i hela boken är just en mening om sömn för Pita-dominerade: “Betrakta kvällströttheten som en gåva som gör att du somnar, det enda ansträngande du behöver göra är att lägga dig i sängen, resten är din vila, din sömn.”

Kaffa-dominanta ska tänka på att inte gå och lägga sig försent eftersom de ofta är så trötta och seg på morgonen.

Här ser ni en pita- och en vatadominant som båda två har förstått det där med sömn.

Meningen

Posted on by
2

Jag har funderat länge nu men tror att jag börjar komma på det.

Ögonblicken. Det är ögonblicken som spelar roll.

Lukten av Mios hår som väcker mig när han krupit riktigt nära i sömnen.

Känslan i bröstet när jag springer riktigt fort men ändå känner att jag andas starkt och får in det syre jag behöver.

Det där kärleksfulla meddelandet från min bästa vän.

Tillfredsställelsen när jag är mitt i något riktigt kreativt, då ingen kan nå mig.

Ljudet av Petters skratt när jag sagt något som bara han och jag förstår det roliga i.

Sekunderna före jag börjar äta på en stor frukost med gröt, frukt, nötter, juice, avokado, hummus och varmt vatten.

Ögonblicken. Det är de som är meningen.

Vikten av att vara ETT

Posted on by
3

Att leverera EN produkt.
Endast EN. Att vara bara EN.
Mycket i mitt liv handlar om det.

Jag älskar Bruce Springsteens musik av tusen anledningar men den tyngsta tror jag är att han levererar  just EN produkt.
Han lägger ner sin fantastiska musik (mjuk, hård, långsam eller snabb) och text (om orättvisor, kärlek, hopp, drömmar, uppväxt eller politik) och så syr han ihop allting till ett enda stort härligt paket.
Hans låtar är en stor smäll på käften. Inga små lavetter.
Hans texter är stora slag med slägga. Inga duttar med en leksakshammare.
Texten parasiterar inte på musiken och musiken är inget för trångt fordral där texten inte kan andas. Text och musik är ett och samma.
Hans produkt blir trovärdig och sann. Den är på riktigt. Och det gör hela skillnaden för mig.

I mitt jobb handlar det också mycket om att leverera EN produkt. Kommenteringen ska leva i symbios med matchen, bilderna, händelserna, stämningen och även (oftast i elitseriehockey) grafiken (alltså det som tv-tittaren ser i form av skyltar i rutan, Powerplay-statistik, lagens form etc.).
Det som föder framgång när kommentatorn ska leverera EN produkt är det som på kommentatornsspråk kallas timing. Det vill säga, att säga något när det verkligen ska sägas. När jag jobbar med inhemsk idrott (fotbollsallsvenskan eller elitseriehockey) kan jag ta hjälp av en bildproducent för att lyckas med timingen, men det går inte med matcher från La Liga, där har jag ingen kontakt med BP.

Ett exempel. Häng med nu.
Jag har gjort min research och funnit att Xavi har gjort 10 mål i Barcelonatröjan den här säsongen. Han har under sina 14 år i Barca, aldrig gjort fler under en och samma säsong. Ett mål till så slår han personligt målrekord.

Okej. Så, när ska den här informationen användas?

Vissa saker måste uppfyllas för att det ska bli aktuellt att säga denna vår info om Xavi. 1) Han måste spela. 2) Han måste vara i bild.
Spelar han inte, finns det ingen anledning att prata om honom. Är han inte i bild hör infon inte hemma där.
Det blir konstigt för tittaren om kommentatorn pratar om Xavi när Iniesta är i bild eller när motståndarlaget har bollen eller till och med (gud förbjude) går till anfall. Infon som vi tagit fram försvinner då i vimlet av allt annat som händer. Inte bara är infon förlorad, vad värre är: du uppfattas som ett störningsmoment.
’Men varför sitter karln o pratar om Xavi när Real Madrid håller på att göra mål??’

Det optimala är att säga Xavi-infon i samband med att spelaren ifråga faktiskt gör mål.
Tänk er att Xavi får bollen utanför straffområdet och skjuter bollen i mål.
Vild glädje utbryter, Camp Nou kokar.
Här finns läget att få ut vår info MEN du får inte prata för mycket, då dränks din röst i jublet. Kanske hinner vi få ur oss:
”XAVI!! 2-0 TILL BARCA! OCH NU SLÅR HAN MÅLREKORD”
När repriserna rullat klart kan man räkna med en närbild på målskytten. Kanske kommer det en skylt också där det står: ’Xavi Hernandez, 32 años, 11 goles esta temporada’
Oj, vilket läge att förtydliga vår Xavi info!
”Xavi. En av dom finaste mittfältare Spanien haft. Och vilken målskytt han blivit på äldre dagar. 11e målet för säsongen för 32-åringen. På 14 säsonger i Barca har han aldrig tidigare gjort så många mål.”

Wow! Kommentering när den är som allra bäst!
Tittaren kan LÄSA skylten om spelaren, SE bilden på honom och HÖRA kommentatorn berätta om mittfältaren.
Grattis! Du har just levererat EN enda produkt. Fortsätt så i 90 minuter (eller 3×20) och du har gjort ett bra dagsverke.

Jag vill att mitt liv också ska vara ETT. En person. En unik varelse. Jag vill inte vara en person när jag jobbar och en annan när jag är hemma. Jag vill inte vara en person när jag träffar en människa, och en annan person när jag träffar någon annan.
Jobbet för att vara BARA JAG pågår ständigt.
Och jag blir aldrig klar, processen är ständigt pågående.
På ett bra sätt alltså.