Vegetarisk paella

20130225-141758.jpg

Med tanke på kommande bäbis gjorde vi ett riktigt storkok vegetarisk paella idag. Och det blev fantastiskt gott. Vi gjorde varsin omgång så nu har vi två underbara versioner.

Väldigt lätt var det faktiskt också.

Häll i olja i stoooor stekpanna eller wokpanna. Mycket olja! Häll i saffran. Ett paket. Och andra kryddor du tycker är goda. Jag hade chili, vitlök, salt och örtsalt. Häll i lök och fräs ordentligt i kryddor och olja. Sen häll i goda saker. Jag hade broccoli, morötter, ärtor, tofu, majs, champinjoner, paprika.

Petter gjorde i annan stekpanna och hade soyakorv och alger + grönsaker och en indisk currykrydda. Hans blev faktiskt ännu godare. Shh.

Sen i med allt i en långpanna och blanda i kokt ris. In i ugnen i tjugo minuter, 175 grader!

Servera med citron. Viktigt.

Back to the roots

Ibland kommer jag på att jag i några dagar ätit lite för mycket sådant som jag inte mår bra av. Lite gluten, lite halvfabrikat och lite mjölkprodukter till exempel. Då är det så härligt att gå tillbaka till grunden och göra middag med bara (för oss) bra saker i.

Så kändes det förra veckan och då blev det linssoppa med potatis och cornfärs. Till utseendet ser den ganska grå ut men den var otroligt god, väldigt enkel och det kändes som att kroppen hurrade. Mio tyckte också väldigt mycket om den.

Det här behöver du:
-12 potatisar (gärna färskpotatis)
- 5 morötter
- 1-2 dl ärtor
- En påse cornfärs
- 2 dl linser (eller mer om du vill ha linsdominans)
- 2 tärningar grönsaksbuljong
- Favoritkryddor

(Det här var vad vi hade hemma. Andra saker som kan vara goda i är broccoli, kikärtor, bönor, majs, paprika. Eller såhär: Det du tycker är gott.)

Såhär gör du:
Koka linserna i en kvart. Koka potatis och morötter tillsammans. Salta.

Stek cornfärsen i olja. Krydda oljan innan du häller i färsen. Med salt, örtsalt, chili, ingefära eller vitlök. Det du gillar helt enkelt. Krydda ordentligt!

Häll bort vattnet från linserna och häll i dem och cornfärsen hos potatisen och morötterna. Häll på mer vatten om det behövs.

Häll i ärtorna och två bitar grönsaksbuljong. Krydda med dina favoritkryddor. Låt det koka lite till.

20120715-195834.jpg

Muffins på Mios vis

Jag tänkte göra mina vanliga sockerfria vaniljmuffins med Mio. Han tyckte dock vi skulle utveckla dem lite så han tog fram mango ur frysen och solrosfrön ur skafferiet. Och de blev fantastiska. Dessutom är de väldigt enkla att göra:

Blanda först ihop följande:
4 dl mjöl. (Jag hade glutenfri mjölblandning men det går lika bra med havremjöl eller mandelmjöl)
2 tsk äkta vaniljpulver.
2 tsk bakpulver.

Häll sen i:

2 ägg.
1.5 dl soyamjölk.
100 g kokosfett (ej härdat).
1dl agavesirap.

Dessutom rörde vi sen ner linfrön, solrosfrön och kokos.

Sen klickade vi ner allt i formar och det var då Mio ville trycka ner två bitar mango i varje form.

Typ 15 minuter i 200 grader varm ugn. Eller tills de ser bra ut. Jag är inte så mycket för det där med att ta tid.

Sen åt vi. Och som vi åt.

20120505-191629.jpg

Fantastisk glass utan socker och laktos

- Stackars Mio, får han inte äta glass i sommar?

Joserru, det får han visst det. Ni behöver inte oroa er. Fantastiskt god glass får han, och vi. Provade häromdagen ihop ett eget recept och det blev hur gott som helst.

Tänk om jag kunde få berätta för hela världen hur goda saker det går att göra utan massa socker och grädde och tillsatser. Men nu får ju DU veta iallafall!

Såhär gör du:
Mixa ihop fryst mango, lite fryst blåbär, två bananer och en avokado. Smaksätt med äkta vaniljpulver och honung. Om du vill kan du ha i lite soja- eller rismjölk. Ställ in i frysen tills du får den konsistens du vill ha.

Vi la sen ner glassen i glutenfria rån men det går ju lika bra att äta i skål. Vi krossade dessutom lite nötter och la på.

Nästa gång ska jag prova att göra chokladglass.

Modig grillning

Idag åkte vi till Gävles friluftsområde Hemlingby. Vi gick en promenad och skulle sen grilla korv. Det var många människor runt eldplatsen men ingen hade tänt elden.

Petter och jag insåg att vi aldrig försökt oss på att tända en eld utomhus. Det är liksom alltid någon annan som tar tag i det. Vi tog ett djupt andetag och började båda att tänka lite negativa tankar: “Tänk om elden sprider sig”, “Vad händer om den inte tänds, pinsamt”, Hur blir det glöd?” och sp vidare…

Men vi körde. Det gick till slut. Efter några omtagningar. Och sojakorvarna och grönsakerna blev fantastiska. Trots sin något rökiga smak. Nästa gång väntar vi lite till på glöden tror jag.

20120310-155253.jpg

Sockerfria, apgoda chokladmuffins

Det är inte SYND om mig!

När jag berättar för folk att jag är en vegetarian som inte äter socker, laktosprodukter, tillsatser eller gluten så är första reaktionen nästan alltid:

- Men stackare, du kan ju inte äta någonting.

Jo, det är precis det jag kan. Jag kan äta alla de naturliga, härliga, hälsosamma råvaror som naturen skänker mig. Och jag kan göra så fantastiskt goda muffins som, som en bonus, varken innehåller laktos, gluten eller tillsatt socker. Det är så roligt att improvisera fram ett recept och sen få kicken (istället för sockerkicken) av att det blir helt sanslöst gott.

Och nu kan ni det också få den, för här är receptet!

Det här behövs (jag brukar göra dubbel sats, det blir 12 muffins):
200 gram mandlar
2 tsk kanel
1 msk kardemumma
Lite äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver
En halv dl kokosfett (om du vill kan du ta bort hälften och ersätta med rapsolja)
En halv dl agavesirap
2 ägg
Lagom mycket kakao (Jag tog fem matskedar och mina fick ordentlig chokladsmak)
Smet (valfri):
Två bananer
3 msk kakao
1 tsk vaniljpulver

Såhär gör du:
Mixa mandlarna så det blir till smuligt mjöl. Blanda med bakpulver, kakao, kanel, kardemumma och vaniljpulver. Häll i smält kokosfett och agavesirapen. Vispa ägget och rör ner det i smeten.
Klicka i muffinsformar så det täcker botten
Mixa banan, kakao och vanilj till en smet. Klicka på smeten i de halvfyllda formarna och lägg sedan i resten av muffinssmeten. Lägg ytterliggare lite smet på toppen. Grädda i typ 15 minuter i 200 grader.

Nötter är dyrt! Visst?

I den här familjen käkar vi mycket nötter. Största delen av intaget får vi när vi käkar gröt på mornarna. Förutom att gröten redan innehåller havregryn, boveteflingor och exempelvis linfrön så hackar vi alltid på lite övriga nötter och russin. Mest använder vi oss av valnötter, paranötter, hasselnötter och pecan.

Så står jag på Ica Maxi som vuxna människor gör och kollar på de olika nötterna som hänger där på sina krokar. Jag kollar hur förbannat dyrt det är med dom där nyttiga diamanterna. Jag tar en paranötspåse och väger den i min hand. ’250 gram’ läser jag. ’49 kronor’ säger jag högt för mig själv. ’Satans dyrt’ mumlar jag när jag med stor tveksamhet låter dom glida ner i kundvagnen.

Jag visar Marie påsen och säger ’49 spänn för den där lilla påsen! Det är ju helt sjukt egentligen! Va? Va?’
Marie tittar på mig. Och sen tittar hon bort och börjar ta kundvagnen och rulla den mot kassan.
’Vaaad?’ Säger jag.
’49 spänn… Du kanske ska tänka att det kostar lika mycket som en stor stark? Hmm?’

End of discussion.

Vegetariskt i Madrid

Vi får ofta höra att det är synd om oss som “inte kan äta någonting”. Just eftersom vi väljer bort sådana saker som det inte känns som om våra kroppar vill ha så innebär det att vi tvärtom om har fått upp ögonen för helt fantastiskt goda maträtter. Sådana som vi inte lade märke till när vi fortfarande åt det som våra beroenden krävde.

Den enda gången som det kräver lite planering är när vi kommer till en ny stad och vill leta reda på restauranger som kan ge oss det vi vill ha.

Det här blir extra tydligt i Spanien där det som syns på de gator man kommer till först är skinka, pasta och (som i Madrid) mackor med calamares.

Men efter lite research finns det alltid, i alla städer, pärlor att leta reda på. I Madrid är min vackraste en restaurang som heter Viva La Vida men helt otroligt god vegetarisk (och i många fall också vegansk) buffé där man själv får plocka till sig olika grytor, såser, knyten, biffar och ris.

Jag kan åka till Madrid bara för att få gå och äta där och det är ju ett ganska bra betyg på en restaurang.

Adressen är Calle de las Huertas, 57.

Orka utan socker och kaffe

Full fart idag. Jag jobbar hemma till två med ungefär tusen telefonsamtal. Ett av de gjorde att Youandmedia på måndag kan betala ut första lönen till oss. Jag älskar kicken när jag till slut förstår något som var krångligt först. När det sätter sig på plats i huvudet strömmar adrenalinet till. Lite som när jag förut var beroende av kaffe. Fast nu äkta.

Från klockan två jobbar jag på Arbetarbladet och redigerar Estelle-sidor.

Petter leder ett spinningpass på förmiddagen och förbereder sen helgens matcher tills det är dags att hämta Mio på förskolan.

Därför behöver vi den här i dag. Prova du oxå! Och ge till dina barn.

En ny vän i Barcelona

Solen lyser mig i ögonen när jag spanar upp mot Columbusstatyn. Några stora lastfartyg ligger ute till havs. 
Så plötsligt svänger taxin vänster upp på Las Ramblas och solen försvinner bakom husen. Det blir skugga och mörkare. Det är februari och våren har ännu inte kommit till Katalonien.
Ikväll ska jag till Camp Nou för att kommentera Barcelona mot Valencia.

Taxin släpper av mig. Vi stannar mitt på gatan. Bilarna bakom får vänta, men ingen tutar. Jag kliver in på hotellet som ännu inte kan ge mig något rum, jag är för tidig. Jag slår mig ner vid en av lobbyns datorer gör en kartsökning på: Barcelona, restaurant, vegetal. 
Jag memorerar hur jag ska gå och ger mig av med riktning Placa de Catalunya. När jag passerat operan viker jag av höger. Efter ytterligare ett gathörn dyker restaurangen upp. Jag är framme.

Jag kliver in och ser mig omkring. Lokalen är avlång, jag går en bit in, bort från fönstren och slår mig ned vid ett bord. Borden, både korta o långa, låga och höga, är enkelt dukade med röda servetter. Belysningen dämpad. Det känns rätt direkt.

En servitör kommer fram. Jag laddar för att avfyra hela mitt spanska ordförråd.
- Solo comidas vegetal aqui?
- Si, si. No carne. No pez. Solo vegetal y solo organico.
- Ah! Muy bien! Yo qiero (pekar lite) menu del dia.
- Si.. (kyparen skrattar) Inglés?

Det finns en riklig salladsbar med grönsallad, tomater, quinoa, ruccola. En rad salladsmixer och bröd med olika dipsåser.
Det blir sallad och soppa, en len, härlig, championjonsoppa till förrätt. När jag har ätit klart förrätten går jag själv till köksdisken för att hämta huvudrätten. Det finns 4-5 rätter att välja bland. Jag väljer en röra av kikärtor och spenat med ris. Den smakar strålande bra.

Jag tar mitt vattenglas i handen och lutar mig tillbaka. Det ligger ett lugn över lokalen,  Las Ramblas stress är långt borta. Lokalen är varm och jag upptäcker att jag trivs här. Jag är ingen främling här. Här finns en familjer med småbarn, här finns äldre par, här finns två unga polare som sitter mittemot varandra o äter.
Jag hör spanska, amerikansk engelska och franska. Men här inne har vi alla något gemensamt, vi är alla här för att vi bryr oss om vad äter. För att vi vill ha bra mat. För att vi bryr oss om oss själva. För att vi vill må så bra som vi bara kan.

Jag reser mig och tar på mig jackan och betalar i kassan. Jag säger ‘Hasta Luego’ och menar det. Det känns, på allvar, som om jag träffat en vän.

Restaurant Organic ligger på en parallellgata till Las Ramblas. Du hittar mer info på deras hemsida, www.antoniaorganickitchen.com‎.