Hemma från London och pluggar inför Petters baskienderby (Ahtlétic Bilbao – Real Sociedad). Jag läser spanska tidningar igen och förundras över att så mycket sitter kvar i språkdelen i huvudet. Plockar fram..
Matchen går i Bilbao så jag sitter och drömmer om både den staden och baskiska grannen San Sebastian. Väldigt mysiga städer bägge två.
San Sebastian är en stad som känns gammal fast fräsch och det är få som är tycker jag.
I den här familjen käkar vi mycket nötter. Största delen av intaget får vi när vi käkar gröt på mornarna. Förutom att gröten redan innehåller havregryn, boveteflingor och exempelvis linfrön så hackar vi alltid på lite övriga nötter och russin. Mest använder vi oss av valnötter, paranötter, hasselnötter och pecan.
Så står jag på Ica Maxi som vuxna människor gör och kollar på de olika nötterna som hänger där på sina krokar. Jag kollar hur förbannat dyrt det är med dom där nyttiga diamanterna. Jag tar en paranötspåse och väger den i min hand. ’250 gram’ läser jag. ’49 kronor’ säger jag högt för mig själv. ’Satans dyrt’ mumlar jag när jag med stor tveksamhet låter dom glida ner i kundvagnen.
Jag visar Marie påsen och säger ’49 spänn för den där lilla påsen! Det är ju helt sjukt egentligen! Va? Va?’
Marie tittar på mig. Och sen tittar hon bort och börjar ta kundvagnen och rulla den mot kassan.
’Vaaad?’ Säger jag.
’49 spänn… Du kanske ska tänka att det kostar lika mycket som en stor stark? Hmm?’
End of discussion.