Jag har funderat länge nu men tror att jag börjar komma på det.

Ögonblicken. Det är ögonblicken som spelar roll.

Lukten av Mios hår som väcker mig när han krupit riktigt nära i sömnen.

Känslan i bröstet när jag springer riktigt fort men ändå känner att jag andas starkt och får in det syre jag behöver.

Det där kärleksfulla meddelandet från min bästa vän.

Tillfredsställelsen när jag är mitt i något riktigt kreativt, då ingen kan nå mig.

Ljudet av Petters skratt när jag sagt något som bara han och jag förstår det roliga i.

Sekunderna före jag börjar äta på en stor frukost med gröt, frukt, nötter, juice, avokado, hummus och varmt vatten.

Ögonblicken. Det är de som är meningen.