Vegetarisk paella

20130225-141758.jpg

Med tanke på kommande bäbis gjorde vi ett riktigt storkok vegetarisk paella idag. Och det blev fantastiskt gott. Vi gjorde varsin omgång så nu har vi två underbara versioner.

Väldigt lätt var det faktiskt också.

Häll i olja i stoooor stekpanna eller wokpanna. Mycket olja! Häll i saffran. Ett paket. Och andra kryddor du tycker är goda. Jag hade chili, vitlök, salt och örtsalt. Häll i lök och fräs ordentligt i kryddor och olja. Sen häll i goda saker. Jag hade broccoli, morötter, ärtor, tofu, majs, champinjoner, paprika.

Petter gjorde i annan stekpanna och hade soyakorv och alger + grönsaker och en indisk currykrydda. Hans blev faktiskt ännu godare. Shh.

Sen i med allt i en långpanna och blanda i kokt ris. In i ugnen i tjugo minuter, 175 grader!

Servera med citron. Viktigt.

Fantastisk glass utan socker och laktos

- Stackars Mio, får han inte äta glass i sommar?

Joserru, det får han visst det. Ni behöver inte oroa er. Fantastiskt god glass får han, och vi. Provade häromdagen ihop ett eget recept och det blev hur gott som helst.

Tänk om jag kunde få berätta för hela världen hur goda saker det går att göra utan massa socker och grädde och tillsatser. Men nu får ju DU veta iallafall!

Såhär gör du:
Mixa ihop fryst mango, lite fryst blåbär, två bananer och en avokado. Smaksätt med äkta vaniljpulver och honung. Om du vill kan du ha i lite soja- eller rismjölk. Ställ in i frysen tills du får den konsistens du vill ha.

Vi la sen ner glassen i glutenfria rån men det går ju lika bra att äta i skål. Vi krossade dessutom lite nötter och la på.

Nästa gång ska jag prova att göra chokladglass.

Nötter är dyrt! Visst?

I den här familjen käkar vi mycket nötter. Största delen av intaget får vi när vi käkar gröt på mornarna. Förutom att gröten redan innehåller havregryn, boveteflingor och exempelvis linfrön så hackar vi alltid på lite övriga nötter och russin. Mest använder vi oss av valnötter, paranötter, hasselnötter och pecan.

Så står jag på Ica Maxi som vuxna människor gör och kollar på de olika nötterna som hänger där på sina krokar. Jag kollar hur förbannat dyrt det är med dom där nyttiga diamanterna. Jag tar en paranötspåse och väger den i min hand. ’250 gram’ läser jag. ’49 kronor’ säger jag högt för mig själv. ’Satans dyrt’ mumlar jag när jag med stor tveksamhet låter dom glida ner i kundvagnen.

Jag visar Marie påsen och säger ’49 spänn för den där lilla påsen! Det är ju helt sjukt egentligen! Va? Va?’
Marie tittar på mig. Och sen tittar hon bort och börjar ta kundvagnen och rulla den mot kassan.
’Vaaad?’ Säger jag.
’49 spänn… Du kanske ska tänka att det kostar lika mycket som en stor stark? Hmm?’

End of discussion.

Vegetariskt i Madrid

Vi får ofta höra att det är synd om oss som “inte kan äta någonting”. Just eftersom vi väljer bort sådana saker som det inte känns som om våra kroppar vill ha så innebär det att vi tvärtom om har fått upp ögonen för helt fantastiskt goda maträtter. Sådana som vi inte lade märke till när vi fortfarande åt det som våra beroenden krävde.

Den enda gången som det kräver lite planering är när vi kommer till en ny stad och vill leta reda på restauranger som kan ge oss det vi vill ha.

Det här blir extra tydligt i Spanien där det som syns på de gator man kommer till först är skinka, pasta och (som i Madrid) mackor med calamares.

Men efter lite research finns det alltid, i alla städer, pärlor att leta reda på. I Madrid är min vackraste en restaurang som heter Viva La Vida men helt otroligt god vegetarisk (och i många fall också vegansk) buffé där man själv får plocka till sig olika grytor, såser, knyten, biffar och ris.

Jag kan åka till Madrid bara för att få gå och äta där och det är ju ett ganska bra betyg på en restaurang.

Adressen är Calle de las Huertas, 57.

En ny vän i Barcelona

Solen lyser mig i ögonen när jag spanar upp mot Columbusstatyn. Några stora lastfartyg ligger ute till havs. 
Så plötsligt svänger taxin vänster upp på Las Ramblas och solen försvinner bakom husen. Det blir skugga och mörkare. Det är februari och våren har ännu inte kommit till Katalonien.
Ikväll ska jag till Camp Nou för att kommentera Barcelona mot Valencia.

Taxin släpper av mig. Vi stannar mitt på gatan. Bilarna bakom får vänta, men ingen tutar. Jag kliver in på hotellet som ännu inte kan ge mig något rum, jag är för tidig. Jag slår mig ner vid en av lobbyns datorer gör en kartsökning på: Barcelona, restaurant, vegetal. 
Jag memorerar hur jag ska gå och ger mig av med riktning Placa de Catalunya. När jag passerat operan viker jag av höger. Efter ytterligare ett gathörn dyker restaurangen upp. Jag är framme.

Jag kliver in och ser mig omkring. Lokalen är avlång, jag går en bit in, bort från fönstren och slår mig ned vid ett bord. Borden, både korta o långa, låga och höga, är enkelt dukade med röda servetter. Belysningen dämpad. Det känns rätt direkt.

En servitör kommer fram. Jag laddar för att avfyra hela mitt spanska ordförråd.
- Solo comidas vegetal aqui?
- Si, si. No carne. No pez. Solo vegetal y solo organico.
- Ah! Muy bien! Yo qiero (pekar lite) menu del dia.
- Si.. (kyparen skrattar) Inglés?

Det finns en riklig salladsbar med grönsallad, tomater, quinoa, ruccola. En rad salladsmixer och bröd med olika dipsåser.
Det blir sallad och soppa, en len, härlig, championjonsoppa till förrätt. När jag har ätit klart förrätten går jag själv till köksdisken för att hämta huvudrätten. Det finns 4-5 rätter att välja bland. Jag väljer en röra av kikärtor och spenat med ris. Den smakar strålande bra.

Jag tar mitt vattenglas i handen och lutar mig tillbaka. Det ligger ett lugn över lokalen,  Las Ramblas stress är långt borta. Lokalen är varm och jag upptäcker att jag trivs här. Jag är ingen främling här. Här finns en familjer med småbarn, här finns äldre par, här finns två unga polare som sitter mittemot varandra o äter.
Jag hör spanska, amerikansk engelska och franska. Men här inne har vi alla något gemensamt, vi är alla här för att vi bryr oss om vad äter. För att vi vill ha bra mat. För att vi bryr oss om oss själva. För att vi vill må så bra som vi bara kan.

Jag reser mig och tar på mig jackan och betalar i kassan. Jag säger ‘Hasta Luego’ och menar det. Det känns, på allvar, som om jag träffat en vän.

Restaurant Organic ligger på en parallellgata till Las Ramblas. Du hittar mer info på deras hemsida, www.antoniaorganickitchen.com‎.