Category Archives: Utveckling

Åhhh vad snygg!

Posted on by
4

Petter sida är uppdaterad. Väldigt fin bild tycker jag.

Har ni tänkt på hur det lyser i ögonen på någon som mår bra? Att det lyser i ögonen när du äter bra mat, tänker friska tankar och älskar dig själv.

Och hur det på samma sätt fast tvärtom också syns när du inte gör det. När du ignorerar din kropps signaler, tänker destruktiva tankar och inte respekterar dig själv så stängs ditt ansikte. När du är så rädd att förlora det lilla du har så kommer inget ljus ut igenom dina ögon.

Ser du skillnaden i Petters ögon? Bilden är från 2008.

Läs mer om Petters otroliga resa här och här.

Vikten av att vara ETT

Posted on by
3

Att leverera EN produkt.
Endast EN. Att vara bara EN.
Mycket i mitt liv handlar om det.

Jag älskar Bruce Springsteens musik av tusen anledningar men den tyngsta tror jag är att han levererar  just EN produkt.
Han lägger ner sin fantastiska musik (mjuk, hård, långsam eller snabb) och text (om orättvisor, kärlek, hopp, drömmar, uppväxt eller politik) och så syr han ihop allting till ett enda stort härligt paket.
Hans låtar är en stor smäll på käften. Inga små lavetter.
Hans texter är stora slag med slägga. Inga duttar med en leksakshammare.
Texten parasiterar inte på musiken och musiken är inget för trångt fordral där texten inte kan andas. Text och musik är ett och samma.
Hans produkt blir trovärdig och sann. Den är på riktigt. Och det gör hela skillnaden för mig.

I mitt jobb handlar det också mycket om att leverera EN produkt. Kommenteringen ska leva i symbios med matchen, bilderna, händelserna, stämningen och även (oftast i elitseriehockey) grafiken (alltså det som tv-tittaren ser i form av skyltar i rutan, Powerplay-statistik, lagens form etc.).
Det som föder framgång när kommentatorn ska leverera EN produkt är det som på kommentatornsspråk kallas timing. Det vill säga, att säga något när det verkligen ska sägas. När jag jobbar med inhemsk idrott (fotbollsallsvenskan eller elitseriehockey) kan jag ta hjälp av en bildproducent för att lyckas med timingen, men det går inte med matcher från La Liga, där har jag ingen kontakt med BP.

Ett exempel. Häng med nu.
Jag har gjort min research och funnit att Xavi har gjort 10 mål i Barcelonatröjan den här säsongen. Han har under sina 14 år i Barca, aldrig gjort fler under en och samma säsong. Ett mål till så slår han personligt målrekord.

Okej. Så, när ska den här informationen användas?

Vissa saker måste uppfyllas för att det ska bli aktuellt att säga denna vår info om Xavi. 1) Han måste spela. 2) Han måste vara i bild.
Spelar han inte, finns det ingen anledning att prata om honom. Är han inte i bild hör infon inte hemma där.
Det blir konstigt för tittaren om kommentatorn pratar om Xavi när Iniesta är i bild eller när motståndarlaget har bollen eller till och med (gud förbjude) går till anfall. Infon som vi tagit fram försvinner då i vimlet av allt annat som händer. Inte bara är infon förlorad, vad värre är: du uppfattas som ett störningsmoment.
’Men varför sitter karln o pratar om Xavi när Real Madrid håller på att göra mål??’

Det optimala är att säga Xavi-infon i samband med att spelaren ifråga faktiskt gör mål.
Tänk er att Xavi får bollen utanför straffområdet och skjuter bollen i mål.
Vild glädje utbryter, Camp Nou kokar.
Här finns läget att få ut vår info MEN du får inte prata för mycket, då dränks din röst i jublet. Kanske hinner vi få ur oss:
”XAVI!! 2-0 TILL BARCA! OCH NU SLÅR HAN MÅLREKORD”
När repriserna rullat klart kan man räkna med en närbild på målskytten. Kanske kommer det en skylt också där det står: ’Xavi Hernandez, 32 años, 11 goles esta temporada’
Oj, vilket läge att förtydliga vår Xavi info!
”Xavi. En av dom finaste mittfältare Spanien haft. Och vilken målskytt han blivit på äldre dagar. 11e målet för säsongen för 32-åringen. På 14 säsonger i Barca har han aldrig tidigare gjort så många mål.”

Wow! Kommentering när den är som allra bäst!
Tittaren kan LÄSA skylten om spelaren, SE bilden på honom och HÖRA kommentatorn berätta om mittfältaren.
Grattis! Du har just levererat EN enda produkt. Fortsätt så i 90 minuter (eller 3×20) och du har gjort ett bra dagsverke.

Jag vill att mitt liv också ska vara ETT. En person. En unik varelse. Jag vill inte vara en person när jag jobbar och en annan när jag är hemma. Jag vill inte vara en person när jag träffar en människa, och en annan person när jag träffar någon annan.
Jobbet för att vara BARA JAG pågår ständigt.
Och jag blir aldrig klar, processen är ständigt pågående.
På ett bra sätt alltså.

Ayurveda hos revisorn

Posted on by
2

I går var vi hos vår revisor. Det är så intressant hur två så olika människor kan komplettera varandra så bra. Bara för att vi förstår hur olika vi är och utnyttjar det istället för att låta det skapa konflikter.

Enligt det ayurvediska tankesättet så domineras vi av någon av tre olika element. Pita (eld), kaffa, (jord) och vata (vind).

Jag har otroligt mycket Pita i mig och förenklat betyder det att jag vill att allting ska hända nu, fort och väldigt intensivt. Minsta tvekan gör att jag blir väldigt stressad.

Petter, som är vatadominerad, tar det betydligt lugnare, lyssnar, tänker, överväger och handlar först därefter.

Hos revisorn löser vi det därför så att jag ställer alla de frågor (ungefär tusen) som jag har och avverkar de i väldigt snabb takt. Istället för att samtidigt irritera mig på att Petter inte deltar i samtalet så går jag helt in att försöka förstå vad revisorn säger.

När jag en halvtimme senare är klar öppnar Petter munnen, ställer två klockrena frågor som jag i farten aldrig skulle hunnit tänka ut och så har vi all information vi behöver.

Det är otroligt intressant att se hur ayurveda kan hjälpa i relationer hemma och på arbetet.

Allt om detta kan du också läsa här.

För att älska

Posted on by
1

Jag fick en kommentar efter gårdagens inlägg om att det viktigaste väl är att älska sig själv, inte att hitta någon som älskar en.

Och det är precis det jag menar. För om du inte älskar dig själv i grunden så kommer du aldrig till fullo att kunna ta åt dig av någon annans kärlek till dig.

Vare sig det gäller dina barn, dina föräldrar eller den du valt att dela ditt liv med så måste första steget alltid vara att vårda kärleken till dig själv.

Om du utan kärleken till dig själv bara tar hand om de omkring dig kommer du till slut att fastna. Du kommer att få slut på bensin. Du kommer att tvivla. Dina förhållanden kommer att knaka och du kommer att ha svårt att förstå varför. Du kommer att kräva den kärlek som du egentligen skulle skänka dig själv.

Så det är inte själviskt att ta hand om sig själv i första hand. Det är det mest omtänksamma du kan göra. Det finns inga genvägar.

En resa före matchen

Posted on by
6

DÅ
Jag mår lite illa när jag vaknar. Och har ont i huvudet. Det har jag ju jämt dagen efter. Jag ligger kvar i sängen ett tag och tittar i taket. Jag funderar på vilken dag det är och vad jag ska göra idag. Jag kommer på att det är söndag och att jag ska kommentera match på Canalplus. Jag funderar ett tag till och undrar vilken match det är. Jag kommer inte riktigt på det, bara anar långt bort i bakhuvudet vilka lag som ska spela.
Det småregnar ute. Jag ringer en taxi. Jag tål inte att sitta o skaka på tunnelbanan hela vägen till Gärdet. Inte idag.
Medan jag väntar köper jag en latte och en croissant på Seveneleven att äta i väntan på taxin. Och så köper jag gudagåvan Snickers Kingsize som jag ska käka upp under dagen och en 50 centiliters cola som jag ska skölja ner den med.

Taxin stannar utanför Cananlplus och jag kliver in, tar plats framför en dator, loggar in och börjar mitt förarbete. Det är fyra timmar kvar till matchstart.
Och så sitter jag där med ögonen fastnaglade i bildskärmen. Jag hämtar kaffe fler gånger än vad jag borde. Jag hämtar inte för att jag är sugen, mer för att ta mig igenom dagen.

Jag är livrädd för att jag ska misslyckas. Jag är livrädd för att det ska avslöjas att jag inte kan något. Så jag pluggar mer o mer o mer. Jag äter min Snickers och jag dricker min cola. Och jag stressar för att bli klar. Problemet är att om man inte själv sätter gränserna, blir man aldrig klar. Jag kan sitta o plugga i dagar utan att bli klar.
Jag måste kartlägga Leccemittfältaren Giacomazzis barndom. Jag måste faktakolla om Fabrizio Cammarata i Napoli verkligen sprungit offisde flest gånger i ligan. Har Napoli verkligen inte gjort ett enda spelmål på Via del Mare sen Maradonas dagar?
Jag måste veta allt. Allt!

Avsparken närmar sig. Printern krånglar. Slut på papper. Vem står i Lecce idag förresten? Sicignano? Fan det har jag glömt kolla!

Matchen är över. Huvudvärken är kvar. Inget behov är tillfredsställt. Det finns inget roligt i det jag gör. Jag hör saker i mitt huvud som jag sagt under matchen. Dom låter…dom låter bara intetsägande.

NU
Mio skriker ’PAPPAPAPPAPAPPA’ och springer ut till mig i hallen.
- Mio, nu ska Pappa åka till jobbet en sväng. Vi får träffas i morgon bitti igen, säger jag.
- Bitti! Mmm… mumlar Mio. Ocky! Ocky!
- Ja, ibland jobbar jag med hockey, men idag ska jag kommentera fotboll.
-MÅÅÅL, skriker Mio. MÅÅL, och så springer han iväg.

På väg mot tunnelbanan stannar jag i en affär. Jag köper två apelsiner och en påse med lättsaltade pecannötter. Jag undrar för mig själv när jag ska bli hungrig nog att äta igen, woken med ris som jag åt innan jag gick till jobbet har gjort mig härligt mätt.
Jag lyssnar på Springsteens ’Land of hopes and dreams’ på vägen in. Om och om igen.
Inne på Canalplus loggar jag in och kollar det senaste kring matchen. Eftersom jag jobbar klart mindre nu och har bättre framförhållning än tidigare så har jag redan en bred o stabil bas att stå på. Mer än halva jobbet är redan gjort. Min hjärna är klar och fokuserad.

Jag tänker saker som ’Vad är storyn med just den här matchen?’ och ’vad är viktigt för tittarna att få veta före och under matchen’. Vilka hårdfakta är tillräckligt bra för att använda, och vad ska hända i matchen för att jag ska ta upp dom?
Hur ska jag kunna leverera en bra kommentatorsinsats som gör att den här matchen blir ett bra sällskap för någon som ska se den?

Jag skalar apelsinen. Jag skriver ner en inledning som jag kan använda när sändningen startar. En bra start är lika viktig för mig som för tittaren. Jag hämtar vatten och dricker, precis så mycket som jag känner att kroppen behöver.
Innan jag tar min laptop och mina anteckningar och går in i studion ropar någon långt inifrån i bakhuvudet: ’Hörrö… Har du verkligen kollat allt? Hur många assist har Iniesta gjort på bortaplan? Vilken klubb i Uruguay fosrtade Godín? Du vill väl inte bli avslöjad?’
Jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen. Jag tar några djupa andetag och går in i studion. Producenten räknar ner. Det pirrar. Jag är positivt laddad.

Athletico Madrid mot Barcelona blir en härlig och spännande match, och jag är själv nöjd med min instats. Jag bekräftar mig själv och jag blir påmind om att jag älskar det här jobbet.