En liten berättelse om jämställdhet

Vår son Mios morfar är förbundskapten för U19-landslaget i fotboll. I somras vann de EM och sen dess har Mios stora idol varit Malin Diaz som i finalen gjorde det avgörande målet.

Mio har sett målet tusen gånger på Youtube, han “är” Malin när vi spelar fotboll (vilket är minst tre gånger om dagen) och han gör samma målgest som Malin gjorde när hon avgjorde.

När morfar kom hem från senaste landslagssamlingen hade han med sig den bästa presenten. Malin hade spelat in en videohälsning där hon ger Mio tips om hur han kan träna på målgesten.

Nu har vi sett videon femtio gånger i rad men lyckan i Mios ögon har inte minskat alls. Tänk att stjärnan Malin skickat en hälsning just till honom!

Och jag tänker att det ger lite hopp för framtidens jämställdhet. Om Mio kan ha en nittonårig tjej som största förebild så kan väl fler fotbollskillar! Om vi bara anstränger oss lite.

20130412-185558.jpg

Vegetarisk paella

20130225-141758.jpg

Med tanke på kommande bäbis gjorde vi ett riktigt storkok vegetarisk paella idag. Och det blev fantastiskt gott. Vi gjorde varsin omgång så nu har vi två underbara versioner.

Väldigt lätt var det faktiskt också.

Häll i olja i stoooor stekpanna eller wokpanna. Mycket olja! Häll i saffran. Ett paket. Och andra kryddor du tycker är goda. Jag hade chili, vitlök, salt och örtsalt. Häll i lök och fräs ordentligt i kryddor och olja. Sen häll i goda saker. Jag hade broccoli, morötter, ärtor, tofu, majs, champinjoner, paprika.

Petter gjorde i annan stekpanna och hade soyakorv och alger + grönsaker och en indisk currykrydda. Hans blev faktiskt ännu godare. Shh.

Sen i med allt i en långpanna och blanda i kokt ris. In i ugnen i tjugo minuter, 175 grader!

Servera med citron. Viktigt.

Back to the roots

Ibland kommer jag på att jag i några dagar ätit lite för mycket sådant som jag inte mår bra av. Lite gluten, lite halvfabrikat och lite mjölkprodukter till exempel. Då är det så härligt att gå tillbaka till grunden och göra middag med bara (för oss) bra saker i.

Så kändes det förra veckan och då blev det linssoppa med potatis och cornfärs. Till utseendet ser den ganska grå ut men den var otroligt god, väldigt enkel och det kändes som att kroppen hurrade. Mio tyckte också väldigt mycket om den.

Det här behöver du:
-12 potatisar (gärna färskpotatis)
- 5 morötter
- 1-2 dl ärtor
- En påse cornfärs
- 2 dl linser (eller mer om du vill ha linsdominans)
- 2 tärningar grönsaksbuljong
- Favoritkryddor

(Det här var vad vi hade hemma. Andra saker som kan vara goda i är broccoli, kikärtor, bönor, majs, paprika. Eller såhär: Det du tycker är gott.)

Såhär gör du:
Koka linserna i en kvart. Koka potatis och morötter tillsammans. Salta.

Stek cornfärsen i olja. Krydda oljan innan du häller i färsen. Med salt, örtsalt, chili, ingefära eller vitlök. Det du gillar helt enkelt. Krydda ordentligt!

Häll bort vattnet från linserna och häll i dem och cornfärsen hos potatisen och morötterna. Häll på mer vatten om det behövs.

Häll i ärtorna och två bitar grönsaksbuljong. Krydda med dina favoritkryddor. Låt det koka lite till.

20120715-195834.jpg

Mycket jobb och lek

Åhh, det är så fint att ni är så många som är inne trots att vi är sega på att uppdatera just nu.

Anledningen för mig är att jag jobbar här i veckorna och mest vill leka på helgerna. Petter leker i veckorna och jobbar på helgerna. Närmst nu kan du se honom i Canal+ på måndag när han gör Malmö FF-Gais.

Förra helgen jobbade vi dock ingenting utan tog en minisemester och åkte till Högbo Bruk och fick två underbara dagar med lek, god mat och minigolf. Här kommer lite bilder därifrån.

Vi hörs snarare igen. Vi har massa fina glutenfria, laktosfria och sockerfria recept på lager åt er!

 

Att acceptera regnet

Mio inspirerar på många sätt. Idag på ännu ett. För efter en varm vecka i Spanien så tyckte vi kanske inte att regn var det roligaste vädret att komma hem till.

Men Mio värderar överhuvudtaget inte vädret. Han konstaterar att det regnar och sen säger han att han vill gå ut. Han vill ha “regnjacka” och “regnstöövla” och så går vi ut.

För själva tar vi liksom för förgivet att regn är lika med innedag.

Men idag bestämde Mio och då fick vi en fin dag när vi kastade stenar i ån i Valls Hage och sen besökte ett kafé i bönan där det fanns en båt på land med blommor i! Succé!

20120617-183421.jpg

20120617-183435.jpg

Glädje med Bruce

Känslan av ren äkta glädje. När kände du den senast?

Jag gjorde det i lördags. Staden var San Sebastian och stadion hette Anoeta. Efter borttappade pass, ett försök att lämna tillbaka fel hyrbil och några vilsepromenader var vi äntligen där.

De säger att det ösregnade, men det är inget jag kommer ihåg. Istället minns jag min bästa väns blick när hon förstår att det är introt på hennes favoritlåt som hon hör. Den äkta, oförställda glädjen i hennes ögon får mina att tåras av annat än regnet. Och mer av de kommer när Bruce på spanska säger:

“Esta cancion es para todos que luchar.” (Den här låten är till alla här som kämpar.)

Och så spelar han den fina “Jack of all Trades”. Och det är som att de 45 000 på arenan får hopp om sitt lands framtid. Mitt i värsta krisen.

Vi tror ett tag att han för en gångs skull inte kommer att spela vår Badlands. Men så kommer den, precis mot slutet, och Petter springer runt i en stor cirkel och är ett flygplan av exploderande glädje.

I lördags kände jag känslan av ren och äkta glädje. Om och om igen. Tack.

20120604-134450.jpg

Att vara ny på jobbet

Jag har ju precis börjat på en ny arbetsplats eftersom Youandmedia hyr ut mig som programledare för eftermiddagsprogrammet Fokus på SR Gävleborg. Och det är helt fantastiskt roligt att sända radio igen. Det är något väldigt fascinerande att dra upp de där reglarna och ställa alla de frågor som jag vill ha svar på till massa olika intressanta människor.

Men det är ju också alltid väldigt spännande att komma till en ny arbetsplats med alla olika människor som finns där.

Jag har alltid väldigt nytta av mina kunskaper om Ayurveda när jag kommer till ett nytt ställe. Allt blir så mycket lättare om jag delar in mina nya bekantskaper efter vilken kroppstyp som jag ser att de domineras av. Jag slipper oroa mig så mycket över hur de beter sig mot mig eftersom det allt som oftast passar ihop med deras element.

Som Vata-människorna (de i balans) som välkomnar mig på ett ganska snabbt, rappt och ibland flyktigt sätt. De fladdrar förbi och hejar och är sedan på väg någon annanstans. Inte för att de inte vill prata med mig (som det kan verka) utan för att de är sådana.
Eller de Vatadominerade som inte riktigt är i balans. De stannar, pratar men ser aldrig ut att riktigt lyssna på mig. Deras blick försvinner bort och det är lätt att tro att de inte finner mig intressant, eller att de till och med ogillar mig. Ibland pratar de snabbt och länge om sig själva men ser ut att helt tappa intresset när det blir min tur att säga något.

Oftast är det dock Vata-personerna som jag till slut klickar bäst med. Eftersom jag är så starkt Pita-dominerad så gör olikheterna att vi kompletterar varandra väldigt bra. Se bara på min Vataälskling här hemma.

De Pita-dominerade är de som jag oftast får bäst kontakt med i starten på ett ny arbetsplats. De kommer fram med värme, pratar kort och intensivt en stund och vi hittar nästan alltid något att skratta åt allra från första början.

Kaffa-dominerade är sällan journalister och därför träffar jag ett fåtal sådana människor på mina arbetsplatser. Men när jag väl gör det så pendlar jag mellan att tycka att de är lite för långsamma för min smak till att tycka att det är väldigt skönt att ha en sådan lugn person i min närhet. Det är dock väldigt sällan som jag känner av att det finns några negativa vibrationer mellan mig och en Kaffa.

Det som är skönt med det här är att jag slipper fundera och analysera så mycket över huruvida mina nya kollegor accepterar mig eller inte, istället kan jag förstå att de är i sig själva och att det inte påverkas särskilt mycket att mitt inträde i deras vardag. Fokus flyttas. Från mig och till verkligheten.

Ute eller inne

Vi har ett projekt pågång. Det handlar om vår trädgård. Vår förut alldeles igenvuxna plätt som nu börjar fyllas av odlingar med morötter, potatis, solrosor och spenat.

Att arbeta med jorden och plantera saker är något som passar väldigt bra för människor med mycket Pita eller Vata i sig. Det säger sig ju självt att två element som ofta behöver grundas lite mår bra av att jobba med jorden.

Sen mår ju alla människor bra av arbeta med kroppen och framförallt ute. Helt otroligt vad bra vi mår efter en dags jobb.

Här potatislandet.

20120519-185239.jpg

Att inte hamna i radioskugga

4 februari 2005
Jag vaknar med den vanliga känslan av att befinna mig på en plats, i en värld, där jag inte känner mig riktigt hemma. Ett och ett halvt år har gått på Journalisthögskolan och jag har fortfarande inte hittat min plats bland alla kaxiga och, iallafall på ytan självsäkra skribenter i min klass. Lärarna dissar ständigt mina nyhetsartiklar och min egen självbild är snart bara en kopia av inlämningsuppgifterna som jag får tillbaka fullkladdade av röda markeringar och streck.

Just den här dagen är dock första dagen på något nytt. En tre veckor lång radio-indroduktion ska börja. Vi får i uppgift att producera ett program som ska hålla på i en timme och handla om vad som helst. Jag är ingen tyst och försiktig person men i den här omgivningen kvävs jag och på grund av det (eller tack vare) så får jag till slut uppdraget som konstigt nog blivit över.

- Du Marie får vara programledare.

Ni vet hur det är att komma hem? Det regnar och blåser ute. Du har cyklat hem med tunga matkassar och så öppnar du dörren till ditt hus. Därinne brinner en brasa i kakelugnen, det luktar nybakat bröd. I vardagsrummet vid elden sitter din älskade med ert barn i knät och läser en bok. Du sjunker ner i fåtöljen, drar upp en pläd över benen och får en tårar i ögonen för att allt plötsligt känns så rätt och för att du känner att du är där för att det är där du hör hemma.

Så kändes det den där första dagen på radioutbildningen. Allt var kaos såklart, det var ju lärarens tanke. Att vi skulle prova att göra ett program utan att kunna för att sedan se vad vi kunde göra annorlunda. Men jag bara satt där bakom mikrofonen och log. Äntligen.

Imorgon kommer jag via Youandmedia att jobba med radio igen. Häng med.

Muffins på Mios vis

Jag tänkte göra mina vanliga sockerfria vaniljmuffins med Mio. Han tyckte dock vi skulle utveckla dem lite så han tog fram mango ur frysen och solrosfrön ur skafferiet. Och de blev fantastiska. Dessutom är de väldigt enkla att göra:

Blanda först ihop följande:
4 dl mjöl. (Jag hade glutenfri mjölblandning men det går lika bra med havremjöl eller mandelmjöl)
2 tsk äkta vaniljpulver.
2 tsk bakpulver.

Häll sen i:

2 ägg.
1.5 dl soyamjölk.
100 g kokosfett (ej härdat).
1dl agavesirap.

Dessutom rörde vi sen ner linfrön, solrosfrön och kokos.

Sen klickade vi ner allt i formar och det var då Mio ville trycka ner två bitar mango i varje form.

Typ 15 minuter i 200 grader varm ugn. Eller tills de ser bra ut. Jag är inte så mycket för det där med att ta tid.

Sen åt vi. Och som vi åt.

20120505-191629.jpg