Solen lyser mig i ögonen när jag spanar upp mot Columbusstatyn. Några stora lastfartyg ligger ute till havs. 
Så plötsligt svänger taxin vänster upp på Las Ramblas och solen försvinner bakom husen. Det blir skugga och mörkare. Det är februari och våren har ännu inte kommit till Katalonien.
Ikväll ska jag till Camp Nou för att kommentera Barcelona mot Valencia.

Taxin släpper av mig. Vi stannar mitt på gatan. Bilarna bakom får vänta, men ingen tutar. Jag kliver in på hotellet som ännu inte kan ge mig något rum, jag är för tidig. Jag slår mig ner vid en av lobbyns datorer gör en kartsökning på: Barcelona, restaurant, vegetal. 
Jag memorerar hur jag ska gå och ger mig av med riktning Placa de Catalunya. När jag passerat operan viker jag av höger. Efter ytterligare ett gathörn dyker restaurangen upp. Jag är framme.

Jag kliver in och ser mig omkring. Lokalen är avlång, jag går en bit in, bort från fönstren och slår mig ned vid ett bord. Borden, både korta o långa, låga och höga, är enkelt dukade med röda servetter. Belysningen dämpad. Det känns rätt direkt.

En servitör kommer fram. Jag laddar för att avfyra hela mitt spanska ordförråd.
- Solo comidas vegetal aqui?
- Si, si. No carne. No pez. Solo vegetal y solo organico.
- Ah! Muy bien! Yo qiero (pekar lite) menu del dia.
- Si.. (kyparen skrattar) Inglés?

Det finns en riklig salladsbar med grönsallad, tomater, quinoa, ruccola. En rad salladsmixer och bröd med olika dipsåser.
Det blir sallad och soppa, en len, härlig, championjonsoppa till förrätt. När jag har ätit klart förrätten går jag själv till köksdisken för att hämta huvudrätten. Det finns 4-5 rätter att välja bland. Jag väljer en röra av kikärtor och spenat med ris. Den smakar strålande bra.

Jag tar mitt vattenglas i handen och lutar mig tillbaka. Det ligger ett lugn över lokalen,  Las Ramblas stress är långt borta. Lokalen är varm och jag upptäcker att jag trivs här. Jag är ingen främling här. Här finns en familjer med småbarn, här finns äldre par, här finns två unga polare som sitter mittemot varandra o äter.
Jag hör spanska, amerikansk engelska och franska. Men här inne har vi alla något gemensamt, vi är alla här för att vi bryr oss om vad äter. För att vi vill ha bra mat. För att vi bryr oss om oss själva. För att vi vill må så bra som vi bara kan.

Jag reser mig och tar på mig jackan och betalar i kassan. Jag säger ‘Hasta Luego’ och menar det. Det känns, på allvar, som om jag träffat en vän.

Restaurant Organic ligger på en parallellgata till Las Ramblas. Du hittar mer info på deras hemsida, www.antoniaorganickitchen.com‎.